/ Artiklar /

Att ta sig ur svackor

Att påbörja något är ingen större grej. I början är man förälskad i själva sakens natur, charmad av förändringsmöjligheterna och har redan spolat fram flera kapitel till det lyckliga slutet.

Men så var det detta med handlingen (eller handlingarna) däremellan.

Många drivs av projekt och tycker det är roligt att visa upp för omvärlden om alla storslagna planer. Att ”Sluta äta godis” kan vara ett sådant projekt. Eller ”Gå och lägga mig i tid om kvällarna”. Eller ”Rensa ut i garaget/på vinden/i källaren”. Eller ”Skriva en bok”. Eller ”Säga upp mig och starta eget!”.

Att ha ett projekt, eller en idé gör dig dock inte det minsta unik. Att genomföra det kräver dock sin kvinna. Det finns inget som är så överskattat som folk med en massa idéer och visioner. Snacka går ju!

Det är därför det är smockfullt på gymmen i januari och september, men allt glesare i mars eller november. För då är smekmånaden över. Då är det inte lika KUL längre. Det var kanske inte så jävla kul första veckorna heller, men då tog du dig i alla fall iväg till träningen. Men sedan kommer det fler tillfällen med ursäkter än träningstillfällen.

Är du inte HELT övertygad själv om VARFÖR du ska genomföra ett projekt, livsförändring, skriva en bok, lägga om kosten, börja träna eller liknande – då tar du gärna till ANDRA som ”hjälp”. De får bli din motivator. Du googlar efter pretentiösa memes och visdomsord på nätet, följer hurtiga träningsprofiler på instagram, suktar efter pengarna, jeansen, uppmärksamheten eller annan valfri cred av kortsiktig karaktär som du tror att du ska få när du väl är i MÅL.

Men, glöm för all del inte att:

  • …det är inte någon annan som ställer klockan 45 minuter tidigare på morgonen för att hinna gå en powerwalk innan frukost, det är du.
  • …det står ingen Kayla Itsines med färsk frukt uppskuren på en bricka utanför ditt kylskåp när sötsuget står till, utan den krassa verkligheten är det där halva paketet glass som ungarna inte ätit upp, som frestar dig när du öppnar frysen.
  • …det är inte din PT som ska lyfta de där 12 kiloshantlarna i lutande hantelpress, utan du.
  • …det är inte dina jeans som är ”för små” utan din rumpa som är för stor, i alla fall för just de jeansen.
  • …allt du stoppar i munnen registreras av din kropp – inte bara det du lägger upp på bild på instagram.

Lite pepp om du har drabbats av en karaktärssvacka!

Först och främst: Gör en så kallad ”Damage control”. Hur illa är det, egentligen? Om du har skött kost och träning någorlunda vettigt i mer än tre veckors tid men råkade spåra ur en lördag och äta Ben & Jerrys till frukost och struntade i träningen två dagar i rad, so what? Var inte så hård mot dig själv. Men har du småätit mellan målen fler än fem dagar i rad, hoppat över träningen så pass många gånger att du knappt minns vilken veckodag du tränat senast, ja – då har du tappat fotfästet.

Backa några steg och fundera över VARFÖR du tappat fotfästet (om du nu har det)? VEM vill göra detta, egentligen? Är det du, din tandläkare, din kille, din kollega, någon annan? Det är ingen skam att erkänna att man gör något för någon annans skull. Men det kommer inte att bli lika lätt som om du skulle göra det för din egen skull. Om du rent av INTE vill detta innerst inne kommer det av förklarliga skäl inte att gå att genomföra – alls. Fundera alltså på om du verkligen VILL sluta äta godis, skriva en bok, få en stark kropp, städa vinden – eller om du är nöjd som det är.

Har du gått ut för hårt och intensivt men tror att det här minsann ska gå att lösa? Om du kör nolltolerans mot sötsaker överlag i kombination med ett hårt träningsschema och så kanske lite sömn på det… Well, då går det förr eller senare helt säkert åt skogen. Att bli sötsugen och okynnesäta kan vara pga stress, överträning och många andra faktorer. Se över dina kost- och träningsrutiner och gör dem mer realistiska med DIG som utgångspunkt.

När det gäller maten: det är till stor sannolikhet småätandet du har problem med. Stora och små matmissbruk börjar ofta där. Alltså det du sätter i dig MELLAN de planerade målen. Du behöver därför styra upp dina frukostar bättre så att du mätt längre. Och sen behöver du helt enkelt stålsätta dig i perioder och ge fasen i att smyga iväg till kylskåpet, skafferiet mm mellan dessa mål. Ett tips kan vara att hålla dig så pass sysselsätt med annat som kräver fokus att du helt enkelt inte HINNER tänka på mat eller äta mat under de tider du inte SKA äta. Tänk på att även ”nyttiga” saker i mellanmålsväg drar iväg kalorimässigt och i slutändan äter du nästan varenda timme. Låt kroppen vila.

Planering gäller även dikeskörningar. Alltså planera dina misslyckanden, för även sådana kommer att uppstå. Ha en plan B, och en plan C och D också. Gäller inte bara den ”nyttiga” maten, utan även sådant du kommer vilja stoppa i dig i ”synd-väg”. Rensa bort riktigt överjäkligt dåliga alternativ hemma som glass, kakor och lösviktsgodis. Men du är inte home safe för det, för är man desperat och sötsugen så går det enkelt att sno ihop vad som helst hemma av exempelvis smör, mjöl, socker, honung, O’boy, eller vad du nu har hemma. Se till att ha ”nödskräp-proviant” hemma if the going gets tough. Alltså mindre DÅLIG dålig mat, om ni förstår vad jag menar. Powerbars, choklad med lägre sockerhalt, Pepsi Max, mm. Inte optimalt, men heller inte katastrofalt. Och alla blir sugna på sött någon gång, det är bara mänskligt. Deal with it, men häll tryck inte i dig hel kanelbullelängd för det.

När det gäller träningen: Var både realistisk och pragmatisk. Om du avskyr att träna på morgnarna så undvik det, men då får du ”offra” något annat i livet för att träningen ska bli av. Kanske något du gillar, som att kolla på teve i soffan på kvällarna. Något kommer du att behöva offra, så enkelt (eller svårt) är det. Grubbla inte så mycket över det här med motion: titta på vad som är planerat för träning för dagens pass, packa väskan – gör övningarna – duscha och så är du klar. Konstigare än så är det inte. Träning är tråkigt, monotont och rutinstyrt. Det enda som ändras är väl vikterna och intensiteten i vissa pass, du kan utmana dig på lite olika vis. Men särskilt KUL blir det kanske inte. Släpp den ambitionen att det ska vara så särskilt KUL. Det är inte så kul att skriva en bok heller kan jag lova. Men skönt när man väl har gjort det. Ungefär som ett benpass alltså.

Pssst…
Jag har skrivit den här artikeln delvis för mig själv. Jag befinner mig nämligen just nu i en karaktärssvacka, med tillfälligt matslarv. Det har pågått i över en vecka, så jag ser det inte som ett charmigt undantag utan mer ett påtagligt problem jag behöver ta tag i. Jag har kommit med ursäkter, varit självömkande och levt i förnekelse. Sedan har det gått över till skam. Nu då de faserna är över återstår bara återställnings-fasen. Sparka bort dammet från armarna, sträcka på sig, resa sig från marken, stänga kylskåpsdörren, fokusera och återgå till det jag påbörjade – nämligen att äta förnuftigt och träna regelbundet.

Foto iStockphoto

Uppdaterad 10 september 2021

Relaterade artiklar